Vetenskapspedagogen

Om vi vill bo kvar här på den blå planeten, jag bredvid hagmarken och du var du än bor, så måste vi förstå vår roll som människor i naturen, skriver Emil Nilsson.

Under våren har jag lekt lite med naturfilmsidéer. Det handlar om att betraktaren får följa med ut för att uppleva något, där själva utflykten blir berättelsen och det som normalt utgör naturfilmen är bara en liten del av det hela.

Under våren har jag varit med i den arbetsgrupp som jobbat fram Scifest 2013 i Uppsala. Det blev ett väldigt lyckat arrangemang och äntligen känns det som att vi lyckats skapa en vetenskapsfestival i Uppsala. Det var på tiden!

Kan en växt ha ett effektivare genetiskt maskineri än en människa? Det beror naturligtvis på vad man menar med effektivt, men vi människor har 3 miljarder genetiska bokstäver i vårt dna och utav dem är det bara 1,5 procent som används för att göra proteiner – det som kallas gener. Andra delar behövs för att bestämma när och hur generna ska användas, men utöver dem så har mer än hälften av vårt genom ingen känd uppgift.

Vi har bara en vild katt kvar här i landet. Det finns inga vettiga argument för att bedriva jakt på den. Bilderna ovan har jag tagit under vintern.

Min son brukar sitta och leka med sina dinosaurier på mattan. Kanske kommer hans vurm för dem att blekna med tiden, så som det gjort för så många andra. Som tur är finns det några som håller kvar vid sitt intresse och det är tur för oss andra, för fantastiska upptäckter har gjorts av kärlek till dinosaurier.

Det är inte helt lätt att förhålla sig till ogräsen. De gör skördarna mindre och kan försämra kvalitén på spannmål, men de kan också locka till sig rovinsekter som lever på skadegörare, göra så att fler pollinerande insekter kan leva i området och ge mat och skydd åt en rad fågelarter – och visst är det vackert med en rågåker fylld med blåklint och vallmo?

I södra Uppsala vid Lantbruksuniversitetet står en björkallé på västra sidan om vägen. På hösten sker något märkligt med björkarna – bladen faller inte av mer eller mindre unisont som hos andra björkar i Uppsala, istället gulnar de och faller som en långsam våg från norr till söder. Skillnaden är markant i början av november när björkarna från Skåne står gröna medan dem från Lappland helt saknar blad. Det är forskaren Göte Turesson som anlade trädgården med björkarna, en annorlunda trädgård gjord för att visa på ärftliga skillnader mellan individer av samma art insamlade från olika platser. Det är den Genetiska trädgården, ett levande bevis på Turessons vetenskapliga gärning. Nu riskerar trädgården att till stora delar jämnas med marken.

Hur väl känner du dig själv? Vet du att din kropp innehåller tio gånger fler bakterieceller än kroppsegna celler? Vi är vana vid att få livets historia berättad för oss ur ett människoperspektiv – naturen porträtteras med berättelser om geparder som jagar gaseller, dinosaurier och mammutar eller som här i Sverige, mest om älgar. Den här boken vänder det perspektivet över ända.