Vetenskapspedagogen

Ibland kan det räcka med ett rejält väderfenomen för att ändra fåglars näbbar. En av världens bäst studerade fågelpopulation är passande nog Darwinfinkarna på Galapagosöarna. Ni vet – just det Galapagos där Charles Darwin fick ledtrådar till evolution genom naturligt urval. Det är också en av de få platser på jorden där evolution har studerats i realtid, allt tack vare pojken, ett hängivet par och deras armada av fältarbetare och en evolution som vinglar fram som en fyllekaja.

För tio år sedan upptäcktes det första jätteviruset och nu i somras har två dubbelt så stora virus upptäckts. Det första jätteviruset kallas mimivirus och förändrade synen på vad virus är och hur vi ska se på virusens släktskap med andra organismer.

Livet hittar ofta en väg. Vi har fått lära oss genom Charles Darwin och andra att evolutionen tar små steg under lång tid, men är det verkligen så? Nej, ganska små men för organismen avgörande förändringar kan sprida sig på bara några få generationer om det ger en tillräckligt stor fördel — att det blir lättare för individer att överleva och reproducera sig. I några inlägg ger jag exempel från verkligheten på hur fort det kan gå.

Det har varit känt under flera decennier nu, men hoppet är det sista som överger oss. När sekvenseringen av människans och schimpansernas hela (nåja) dna-sekvens äntligen var färdigt blev det fastställt: våra gener var verkligen snudd på identiska. Ändå är det människor som har flugit till månen, inte schimpanser; människor har hittat ämnen som dödar bakterier i våra kroppar, inte schimpanser; och människor har skrivit fantastiska uppdiktade historier om världar som inte finns när det närmaste en schimpans har kommit är att rita rätt slarviga symboler på en tavla. Så vad kan det vara som är den genetiska grunden för skillnaden mellan oss och våra närmaste nu levande släktingar?

De flesta av oss som har en forskarbakgrund ser oss som rationella, kritiska tänkare. Men samtidigt kan smicker knuffa den bäste bort från den rationella vägen. Will Storr är i sin nya bok "The Heretics -- adventures with the enemies of science" vår allierade till en början när han målmedvetet wallraffar ”vetenskapens fiender”. Det är spännande att följa honom på äventyr när han försöker förstå personer som tror på saker som är bakvända, motsägelsefulla, som går mot alla etablerade fakta och är – rent ut sagt – jävligt konstiga, men i slutet vänds allt det mot dig.

Hjälp! Vad var det som hände? Jag måste erkänna att jag hade svårt att hänga med. Det som började med en pannkaksfrukost slutade med vad som närmast kan liknas vid ett kärnvapenskrig – fast det är naturligtvis zombies som slår till. Huvudrollsinnehavaren, Gerry Lane spelad av Brad Pitt, får snart se hur en person går från att bli smittad och dödad till återuppväckt på tolv sekunder. Smittan väller fram likt tryckvågen efter en atombomsexplosion. Det här är en nördrecension med en fet spoilervarning.

Berättelsen om livet och universum kan vara otroligt fascinerande. I sin bok The Universe Within målar Neil Shubin upp universums historia på hela 13,7 miljarder år genom att samtidigt berätta den kortare historien om de vetenskapliga upptäckter som gjorde kunskapen möjlig. Det går knappast att ha större ambitioner med en populärvetenskaplig bok, men Shubin lyckas smälta samman de båda berättelserna till en generell röd tråd som handlar om hur universums 13,7 miljarder år långa historia har format och justerat oss själva – och alla andra levande organismer.

Om livet på jorden skulle börja om på nytt så skulle slutresultatet bli något annat. Det kan vara så att katastrofer öppnar dörrar för nya varelser med nya evolutionära innovationer.

Evolution kan användas som ett märkligt argument. Ett exempel på en felaktig användning dök nyligen upp på Svenska dagbladets opinionssida. Göran Burenhult och Staffan Lindeberg berättar för läsare att människans matspjälkningsapparat formades för 30 miljoner år sedan. Det är inte den enda felaktigheten i texten.

Vad ger bäst forskningsresultat, att låta några få forskargrupper får mycket pengar eller att många grupper får mindre summor? Frågan är viktig – jag har flera kompisar som jobbar inom olika typer av forskningsprojekt, från stora internationella sammanslutningar till mindre forskningsgrupper med en nationell fokus och allt däremellan.