Ni tänker inte på hotet. Du och sina systrar rör er målmedvetet bland de vissna löven på marken. Skogen står tät över era huvuden. Ni är myror, men inte vilka myror som helst. Ni heter Camponotus leonardi och det är ni stolta över, men det vilar en förbannelse över er, ett hot som ni och era släktingar har levt med i 48 miljoner år. I skogen finns en organism som vill använda er för sina egna syften.
Det är på marken det börjar. Likt minfält i miniatyr ligger faran utspridd på marken, men det är inte en bomb som briserar direkt. När en sådan mina fastnar på dig ligger du risigt till, för minan är levande. Med speciella enzym löser minan upp en liten bit av ditt hårda skal och trycker sig in i din kropp. Minan är en svampspor av arten Ophiocordyceps unilateralis och kommer att bli din död, men inte förrän den använt dig i sitt eget intresse.
När sporen kommer in i din kropp börjar den dela sig och sprida sig i hela din kropp. Den tar näring från delar av din kropp som inte är direkt livsviktiga. På så sätt håller den dig fortfarande vid liv. Svampen påverkar också ditt medvetande. Tidigare, under ditt friska liv, var du aldrig ensam. Du och dina systrar följde era stigar till och från stacken. Nu rör du dig utan riktning eller mål. Du kan inte ens hitta tillbaka till stacken. Du försöker klättra upp på en liten gren men får kramper och ramlar ner på marken.
Det är svampen som styr dig nu och den har ditt liv i sin hand. När solen står som högst på himlen tvingar den dig att röra dig uppåt. Svampen får dig att sky solen. Du klättrar upp på en växt och håller dig i skuggan under ett blad. Det är inte långt upp, bara 25 centimeter över marken. Du vet inte vad du gör där, men svampen i ditt inre vet precis vart den styr dig. Den vill ha mellan 94 och 95 procents luftfuktighet och en temperatur mellan 20 och 30 grader Celsius. Där öppnar du dina kraftiga käkar och pressar ihop dem krampaktigt runt bladets mittnerv.
Förbannelsen som vilar över ditt släkte har drabbat också dig. Du sitter fast. Efter några dagar händer det något med din kropp. Du finns inte längre, det är svampen som har kontrollerat din kropp som ger sig tillkänna. Svampen tränger sig ut genom ditt huvud och formar en fruktkropp. Ut ur fruktkroppen väller nya sporer som sprider sig över marken därunder. Där rör sig dina systrar, omedvetna om hotet som regnar över dem. Den eviga cirkeln av död och födelse fortsätter på samma sätt som den gjort i 48 miljoner år.
Tidigare inlägg om zombies i naturen:
Del ett: levande, förlamad och begravd
Jag jobbar med naturvetenskaplig kommunikation. Mina texter har publicerats i tidskrifter som Forskning och framsteg, Sans magasin och Fria Tidningen. Ledamot i Nationalkommittén för Biologi, KVA. Belönas för forskningskommunikation av KSLA 2015, Stora miljöpriset 2015 & Bjurzons pris 2012. Fil. Dr. i ekologisk botanik, Uppsala universitet.