Lägg till ny kommentar

Finns det riktiga zombies? Vetenskapsjournalisten Frank Swain tog frågan på största allvar när han gav sig ut på en upptäcksfärd i zombiehistorier och resultaten av hans vedermödor finns presenterade i booken “How to Make a Zombie” (Frank Swain, OneWorld 2013). Det här är min recension av den boken.

Tugga efter tugga har zombies ätit sig in i vårt medvetande. De är numer en självklar kulturell företeelse och kan dyka upp som karaktär på grannens Halloweenfest lika väl som de kan representera katastrofen på bioduken. Men den stora frågan är; finns det någon verklighet bakom de vulgärna scenerna med hjärnätande odöda som är återuppväckta från de döda? Finns det något sätt för forskare att skapa riktiga zombies?

Till skillnad från vampyrer och varulvar – som har varit en del av den västerländska mytologin under en längre tid – så är zombien en ganska ny karaktär i vårt populärkulturella skräckkabinett. Det hela började för runt hundra år sedan då upptäcksresande på Haiti blev fascinerade av den mörka mytologi som fanns på ön. I boken får vi läsa om det första mötet mellan en västerlänning och en så-kallad zombie som arbetade på ett fält. Ögonvittnet beskriver att han stirrade in i “ögonen på en död man, inte blind, men med en tom blick, ofokuserad, oseende”. De här rapporterna öppnade vägen för zombien rakt in i populärkulturen. Redan 1932 gjorde den första zombien entré på vita duken med filmen White Zombie. Men vad säger vetenskapen?

Forskare har länge försökt hitta vägar för att kunna kontrollera andra människors medvetande och har försökt hitta den kunskap som behövs för att väcka liv i döda kroppar, så berättelserna från Haiti gick inte heller forskarna förbi. Flertalet forskningsprojekt startades med olika utgångspunkter, men de har alla det gemensamt att de knappast skulle vara etiskt försvarbara idag. Men uppdragen misslyckades, alla experiment med droger visade sig opålitliga och att få människor tillbaka från döden var betydligt mer komplicerat än vad man först hade antagit. Så det verkar som att vi vanliga dödliga går säkra från en armé av viljelösa hjärnätare skapade av galna forskare än så länge. Det finns däremot andra saker som redan sitter i mänskliga hjärnor och påverkar våra liv på ett subtilt men inte ofarligt sätt.

Parasiter, i vid bemärkelse, finns redan. Några av dem påverkar sina värddjurs beteenden på sätt som är nästan otrevligt lika det vi sett på film. I själva verket lever vi i en värld som är full av parasiter, där ett oräkneligt antal är redo att anfalla ett av sina värddjur på mer eller mindre intrikata sätt. De parasiter som på något sätt tar sig in i sina värddjurs hjärnor har också möjligheten att påverka deras beteende. I många fall kan en viljelös halvdöd organism vara just det som en parasit ser som ideala uppväxtförhållanden för sin avkomma.

Kanske är det för att jag är biolog, men för mig är delen som handlar om de parasiter som påverkar sina värddjurs beteenden det bästa med boken. Att förändra människors medvetande och beteende med droger och illusioner är visserligen intressant, och att läsa fallberättelser om mentala sjukdomar ger också kalla kårar längs med ryggraden, men parasiterna har redan bemästrat allt det där och de finns på riktigt.

Det finns en parasitstekel i Sverige (ja, faktiskt!) som kan injicera sitt offer, en kackelacka, med en exakt mängd gift levererad med mikrokirurgisk precision på rätt plats i kackelackans hjärna för att ta bort dess fria vilja. Parasitsteklen har sedan kackelackan i sitt våld, för ner den i en håla och lämnar den där nere i mörkret, viljelös med ett ägg placerat på undersidan av sin kropp. Ett ägg som snart kläcks och börjar äta på den.

Ser man till parasiterna så är det som att zombies verkligen finns i naturen, de är värddjuren som har förlorat kontrollen över sina egna kroppar. Kanske kommer de inte utlösa en apokalyptisk katastrof likt den i serier som Walking Dead bland människor, men för sina offer är de ett ständigt hinder i vägen mot deras mål att sluta livets kretslopp av överlevnad och fortplantning.

Trodde du att du gick säker nu? Tänk om! Också vi människor bär på parasiter inne i våra hjärnor. Extra läskigt blir det när Frank Swain beskriver hur den mikroskopiska encelliga lilla parasiten Toxoplasma gondii kan påverka dig – för den kan vara i din hjärna just nu precis som den redan infekterat runt en tredjedel av världens befolkning. Trots att den hellre hamnar i en mus- eller rätthjärna så verkar den påverka oss på liknande sätt. Hos möss och råtter verkar den av allt att döma påverka utsöndrandet av ångestdämpande ämnen på ett sätt som tar bort deras nedärvda rädsla för katter. Bra för katten och bra för Toxoplasma som förökar sig inne i katters kroppar. Också vårt mänskliga mentala välbefinnande är en skör historia som lätt kan brytas i speciella situationer – av en parasit som Toxoplasma. Trots att den – ännu så länge – inte utlöst en zombieapokalyps så gör den oss mer chanstagande, gör oss infekterande mer utsatta för trafikolykor och mentala sjukdomar som schitzofreni.

Vem vet, vad skulle kunna hända om den ännu så snälla parasiten Toxoplasma gondii muterar? Det kan väl inte vara en slump att den sprids via rått kött..?

 

Se en intervju med Frank Swain, författaren till boken "How to Make a Zombie":