Zombies i naturen del sex: en 48 miljoner år gammal förbannelse

Finns det levande döda? Du kanske avfärdar allt som finns i zombiefilmerna som påhitt, men som så ofta överträffar naturen den mänskliga fantasin. Tidigare har jag skrivit om parasitsteklar, sugmaskar, leverflundror, encelliga parasiter och virus som försätter sina värddjur i ett zombieliknande tillstånd. Vi människor är potentiella värddjur som har en hel mångfald av organismer som väntar på att få ta sig in i våra kroppar för att utnyttja oss till sin egen reproduktion. I en otrolig variation av olika organismgrupper finns det parasiter som väntar på att få ta över ett oskyldigt offer – till och med hos svamparna, för om du var en myra ska du akta dig från att få i dig svampsporer från marken.

Ni tänker inte på hotet. Du och sina systrar rör er målmedvetet bland de vissna löven på marken. Skogen står tät över era huvuden. Ni är myror, men inte vilka myror som helst. Ni heter Camponotus leonardi och det är ni stolta över, men det vilar en förbannelse över er, ett hot som ni och era släktingar har levt med i 48 miljoner år. I skogen finns en organism som vill använda er för sina egna syften.

Det är på marken det börjar. Likt minfält i miniatyr ligger faran utspridd på marken, men det är inte en bomb som briserar direkt. När en sådan mina fastnar på dig ligger du risigt till, för minan är levande. Med speciella enzym löser minan upp en liten bit av ditt hårda skal och trycker sig in i din kropp. Minan är en svampspor av arten Ophiocordyceps unilateralis och kommer att bli din död, men inte förrän den använt dig i sitt eget intresse.

När sporen kommer in i din kropp börjar den dela sig och sprida sig i hela din kropp. Den tar näring från delar av din kropp som inte är direkt livsviktiga. På så sätt håller den dig fortfarande vid liv. Svampen påverkar också ditt medvetande. Tidigare, under ditt friska liv, var du aldrig ensam. Du och dina systrar följde era stigar till och från stacken. Nu rör du dig utan riktning eller mål. Du kan inte ens hitta tillbaka till stacken. Du försöker klättra upp på en liten gren men får kramper och ramlar ner på marken.

Det är svampen som styr dig nu och den har ditt liv i sin hand. När solen står som högst på himlen tvingar den dig att röra dig uppåt. Svampen får dig att sky solen. Du klättrar upp på en växt och håller dig i skuggan under ett blad. Det är inte långt upp, bara 25 centimeter över marken. Du vet inte vad du gör där, men svampen i ditt inre vet precis vart den styr dig. Den vill ha mellan 94 och 95 procents luftfuktighet och en temperatur mellan 20 och 30 grader Celsius. Där öppnar du dina kraftiga käkar och pressar ihop dem krampaktigt runt bladets mittnerv.

Förbannelsen som vilar över ditt släkte har drabbat också dig. Du sitter fast. Efter några dagar händer det något med din kropp. Du finns inte längre, det är svampen som har kontrollerat din kropp som ger sig tillkänna. Svampen tränger sig ut genom ditt huvud och formar en fruktkropp. Ut ur fruktkroppen väller nya sporer som sprider sig över marken därunder. Där rör sig dina systrar, omedvetna om hotet som regnar över dem. Den eviga cirkeln av död och födelse fortsätter på samma sätt som den gjort i 48 miljoner år.

Tidigare inlägg om zombies i naturen:

Del ett: levande, förlamad och begravd

Del två: med pulserande gröna antenner

Del tre: lilla myra akta dig

Del fyra: möss och människor

Del fem: ett dödligt bett