Oväntat stora positiva effekter av stora rovdjur

En grupp forskare har sammanställt sju rovdjurs ekologiska roll över världen. Det visar sig att de kan ses som nyckelarter vars effekter är större än vad forskare tidigare antagit. Både ur ett biologiskt och mänskligt perspektiv kan effekterna ses som mycket postitiva.

De nya resultaten presenteras i det senaste numret av tidskriften Science.

Helt utan avsikt har flera storskaliga ekologiska experiment utförts på flera håll i världen under senare tid. Ett sådant är när vargen återintroducerades till nationalparken Yellowstone i USA, ett annat när lejon och leoparder försvann från delar av västra Afrika, ett tredje i Australien där vildhunden dingo har utestängts från ett stort område av kontinenten med ett väldigt långt stängsel. Med de här nya resultaten växer en ny bild fram av de stora rovdjurens roll som visar att deras påverkan på ekosystemen är större och mer komplex än vad man tidigare trott och att deras ekonomiska och social betydelse ger många fördelar också för människor.

När vargen återintroducerades till nationalparken Yellowstone i USA under vintern 1995-1996 fick det stora effekter. Idag är parken den mest rovdjurstäta i hela Nordamerika vilket har gjort det möjligt för bävern att återvända till parken när videsnår får växa upp utmed flodstränderna utan att bli nedbetade av wapitihjortar.

Babianerna ökade oväntat när lejon och leoparder försvunnit från västra Afrika. Det här påverkar folk som bor där eftersom babianer kan ta både getter och grödor  de gillar helt enkelt samma mat som människor. På en del platser har det gått så långt att föräldrar inte kan släppa iväg sina barn till skolan, de måste hjälpa till att skydda fälten från babianerna.

 

I Australien är dingon det enda rovdjur som är stort nog för att ha en stor påverkan på ekosystemet sedan pungvargen dött ut. Ett 550 mil långt stängsel har satts upp för att hålla dingos borta från de stora fårbesättningarna och det har skapat ett experiment på kontinental skala. Det har visat sig att dingon inte bara håller både inhemska och introducerade växtätare i schack, den hindrar också den introducerade europeiska rödräven, ett mindre rovdjur i sammanhanget, från att bli för talrik. Det hela gynnar mindre inhemska däggdjur och växter som dött ut på de stora ytor där dingon hålls ute.

Så vad menar forskarna händer om de stora rovdjuren försvinner? Jo, då blir inte bara bytesdjuren fler, också bytesdjurens beteende förändras och de äter på fler platser än vad de skulle gjort om det fanns rovdjur i närheten. Det kan tyckas trivialt vid första anblicken, men det går att visa att det påverkar sjukdomar, skogsbränder och hur mycket kol som lagras av växter. Artrikedomen är högre i områden där det finns stora rovdjur, men de behöver vara tillräckligt många för att ha en avgörande betydelse. Hur många som behövs vet forskarna inte ännu och det är ett fält som artikelförfattarna pekar ut där det verkligen behövs mer forskning. Det är viktigt, för människan kan, medvetet eller omedvetet, hindra de positiva effekterna av att ha stora rovdjur i ett ekosystem genom att begränsa deras antal för mycket.

Så hur är det i Sverige? Har de stora rovdjuren någon ekologisk betydelse också hos oss? Deras effekt är i ärlighetens namn svår att bevisa eftersom skogarna där varg, lodjur och björn framför allt finns är mycket hårt brukade av människor samtidigt som framför allt antalet vargar är mycket litet i sammanhanget. Trots det finns det effekter som går att mäta, som att varg gynnar både vanliga och ovanliga asätare. Det är rimligt att anta att om vargen skulle tillåtas expandera ut från dagens kärnområde i Värmland-Dalana så skulle effekterna kunna bli större, framför allt i områden som naturskogar och naturreservat där människans påverkan inte är så påtaglig. Också lodjur har visat sig ha stora effekter, i Finland blir det mer hare om det finns lodjur genom att det då finns mindre räv. Det är forskning av bland annat Bodil Elmhagen som kommit fram till det här och hon är också en av författarna till rovdjursartikeln i Science.

Artikelförfattarna tar också upp skillnaderna mellan mänskliga jägare och de stora rovdjuren. De betonar den stora påtagliga skillnaden som är att många rovdjur jagar året runt, både dag och natt, på platser som kan vara otillgängliga för människor. De påpekar att mänskliga jägare inte klarat att kontrollera antalet växtätare och mindre rovdjur i både Europa och Nordamerika. Vi behöver förändra vår attityd mot de stora rovdjuren för att förhindra att de utrotas, för då går också deras positiva effekter på ekosystemen förlorade. 

Uppdatering kl 21:09 11/1: Jag har lagt in lite information om Bodil Elmhagens forskning på lodjur.

Uppdatering kl 11:49 12/1: Jag har tagit bort några meningar i början och slutet som var för öppna för tolkning. La till en slutmening som också återspeglar artikelns sista stycke.