Människan är jordens starkaste geologiska kraft

Vi människor är som vulkanutbrott. Jag och min familj har nyligen byggt hus och tomten ligger både på lera och på morän, med rundslipade flata hällar som bryskt slitits av i den södra änden. Det är istiden som dragit fram över landskapet och brutit loss sten ur berggrunden för att mala ner den till grus och ler. Med diesel har vi kunnat ställa istidens ordning på ända.

Strax söder om vår tomt ligger en skogsbacke som är full med fornminnen. För mig som amatör är det helt omöjligt att se vilka stenar som tillhört ett bronsåldershus och vilka stenar som bara är just stenar. På bronsåldern var det här ett skärgårdslandskap fyllt med öar. Då var det mer hav än land här. Den geologiska process som vi kallar landhöjning har lyft upp berggrunden och havet har tryckts flera mil åt öster. Kanske är de få plantor av backtimjan som finns kvar i söderslänten en rest av deras odlingar.

På tomten hade vi också en stor hög med sprängsten som det bodde en grävlingfamilj i. Det är inte istiden som lämnat stenen utan det är Sture. Han bodde tidigare här i huset bredvid och ska enligt ryktet på byn ha varit en duktig bonde.

Det tog några dagar för Stures son att jämna ut sprängstenen och lägga på jordmassor. Den senaste istiden, som format resten av tomten, varade under i runda slängar hundra tusen år. Nu växer det så det knakar över lera och sten.

Mälaren som ligger en kilometer nedåt härifrån regleras idag från Stockholm. Det sägs att det är en dricksvattentäckt för huvudstaden. Vattenytan får inte häva sig mer än några decimeter upp och ner. Stränderna växer igen först med höga djungler av vass och jättegröe och sedan täta strandskogar av knäckepil och klibbal. För bara hundra år sedan varierade Mälarens vattenyta flera meter mellan vårflod och sommartorka.

Längs med Mälarens stränder växer numer jättegröe och kalmus, kungsängslilja och vattenpest. De är alla arter som inte kommit hit på egen hand. På jordmassorna som ligger på min tomt växer det gatkamomill. Det är en anonym växt som Botaniska trädgården i Uppsala råkade få in när de tog in plantor från Nordamerika. I vägkanterna växer mellanlusern, en korsning mellan den ursprungliga gullusernen och vallväxten blålusern. Hybridernas blommor varierar i färg från ljust gult till grönt och ibland nästan svart.

På den tiden som Charles Darwin och Alfred Russel Wallace reste runt jorden och gjorde upptäckter som ledde fram till evolutionsteorin var det andra krafter än människan som påverkade vilka växter och djur som fanns var. Kontinentalplattornas rörelse skiljde Sydafrika från Australien men än idag kan vi hitta Protea-växter på båda platserna. De skiljdes inte fort utan med en hastighet lika snabb som naglar växer. Också Sydamerika skiljdes från Australien och än idag kan vi hitta pungdjur på båda kontinenterna, men de små kängrur som lever i England har kommit dit med människans hjälp. Nu förtiden sprids växter och djur över världen med flygplans hastighet.

Vi människor är jordens starkaste geologiska kraft. Vår tidsepok har nyligen utnämnts till Antropocen – människans tidsålder. Under årmiljoner har jordens mest radikala kraft varit vulkanutbrott. När trycket i magmakammaren blivit för högt så har lavan sprutat ut i luften och frigjort koldioxid som legat lagrad i berggrunden. Efter kraftiga utbrott, som egentligen inte är ovanliga i ett längre perspektiv, har jordens medeltemperatur ibland sjunkit åren efter utbrotten. Nu är det vi som är vulkanutbrotten.

En del säger att vi närmar oss ”peak oil”, andra att det redan är passerat. I så fall har vi tagit upp majoriteten av den solenergi som lagrats i berggrunden under trehundra miljoner år. Det är en ofattbar tidsrymd av solljus som vi förbrukat på knappt 150 år.

Allting går ofattbart mycket snabbare nu för tiden, från 300 miljoner år till 150 år, från istid till en eftermiddag. Det hade inte gått att fixa till vår tomt utan diesel. Oljan är snart slut. Det hade inte heller gått att bygga vårt hus utan diesel. Människans tidsålder har just börjat, men när kommer den att ta slut? Vårt hus är isolerat med återvunnen träfiber och det är energisnålt. Jag hoppas att det kommer att stå länge. Så länge det finns liv finns det hopp, men är vi människor smarta nog för att förstå konsekvenserna av vårt handlande?