Grymt slimmat genetiskt maskineri

Kan en växt ha ett effektivare genetiskt maskineri än en människa? Det beror naturligtvis på vad man menar med effektivt, men vi människor har 3 miljarder genetiska bokstäver i vårt dna och utav dem är det bara 1,5 procent som används för att göra proteiner – det som kallas gener. Andra delar behövs för att bestämma när och hur generna ska användas, men utöver dem så har mer än hälften av vårt genom ingen känd uppgift.

Den köttätande växten bläddra klarar sig med betydligt mindre bokstäver, en slags sportbilsversion av ett genetiskt maskineri. Det presenterades idag i den vetenskapliga tidskriften Nature (artikeln är öppen för alla att läsa, ingen prenumeration krävs). Forskarna undersökte arten Utricularia gibba som finns i stora delar av världen men inte i SverigeDen är nära släkt med bland annat vattenbläddra som däremot finns här.

Vi människor har runt 21 000 gener och bläddran har runt 28 500, men antalet bokstäver i bläddrans genom är bara 82 miljoner. Vi människor har alltså mer än 36 gånger mer dna och ännu så länge kan ingen ge ett tillfredsställande svar på varför det är så. Forskarna bakom artikeln i Nature har inte heller hittat någon systematisk mekanism som plockar bort dna som inte behövs hos bläddran. Det är inte heller så att växter har små genom överlag, det är snarare tvärt om. Växter är kända för att kunna fördubbla hela sina genom och en art som vete bär spår av fördubblingar, något som faktiskt bläddran också har. Växter är helt enkelt till mångt och mycket lika komplicerade biologiska organismer som oss, trots att de inte kan tänka (men bläddror kan fånga småkryp med blåsor!).

Vad kan då vara orsaken bakom bläddrans slimmade genom? Den mekanism som forskarna för fram som en möjlig förklaring är rekombination. Trots att det är själva kärnan i sexuell förökning är rekombination sorgligt förbisedd i populärvetenskapliga sammanhang, men när det gäller bläddran så verkar det som att de kan vara lite slarviga med just rekombination. Bitar av dna ramlar ibland bort när kromosomparen trycker sig tätt till varandra och byter dna. Idag går det inte att svara på varför just bläddran trots allt klarar sig, eller varför andra arter med noggrannare rekombination överlever med sitt stora lass av till synes överflödigt dna. Det är bara en av de många spännande frågor som biologin försöker få svar på, och kanske kan bläddran hjälpa oss nå nya insikter. Under tiden börjar vattenbläddrorna snart fånga småkryp med sina vakuumfällor i en damm nära dig.

Artikeln är tidigare publicerad på Forskning och framstegs blogg.