Evolution nu: Ask och askskottsjuka

Att nästan alla askar kommer att dö i askskottsjuka är inte bara en tragedi, det är också ett påtagligt exempel på evolution. Av våra träd är ask kanske det mest rotade i den skandinaviska historien, från vikingamytologins Yggdrasil till det småbrutna odlingslandskapet med hamlade askar som har en mer än tvåtusenårig historia. Nu slår inte askskottsjukan i blindo – de få askar som överlever är motståndskraftiga mot sjukdomen och det är en egenskap som de kan föra över till sin avkomma.

Europas askar blir just nu naturligt urvalda på ett högst påtagligt sätt. Grundprincipen för evolution är ganska lätt att förstå – de bäst anpassade överlever – men att kunna se när det händer är något annat. De bäst anpassade kan mer generellt vara de individer som har lättast att hitta mat, kan fly från rovdjur eller, som i askarnas fall, de som kan undvika att bli sjuka. De som överlever får möjlighet att föröka sig och föra sina egenskaper vidare: det är evolution.

Om du bor i södra Sverige kan du själv se hur urvalet slår mot askar i din närhet . De askar som sett gröna och fina ut ett år kan året efter se extra risiga ut med döda yttergrenar och vissnade blad . När ännu ett år har gått kan några av de mindre askarna ha dött . I Sverige är det askar i Skåne, på Öland och Gotland som drabbats värst, helt enkelt för att det är där som sjukdomen funnits längst. Det finns inget fungerande botemedel, askens framtid i Sverige avgörs av en evolutionsprocess – men det finns hopp.

Ett litauiskt experiment har visat att en liten del av askarna är motståndskraftiga mot sjukdomen. Forskarna samlade in frö från 320 olika askar från olika delar av Europa. Askskottsjukan slog hårt mot experimentet och bara tio procent av askarna levde efter åtta år, men de dog inte slumpmässigt. Forskarna kunde konstatera att några få av askarna var resistenta mot sjukdomen . En forskargrupp från Köpenhamns universitet har sedan dess gått djupare in på hur sjukdomen sprider sig i olika träd.

Den danska forskargruppen utnyttjade möjligheten att klona träd. De tog skott från två grupper, träd som var drabbade av askskottsjuka och träd som inte uppvisade några symptom, odlade upp dem och smittade alla medvetet med askskottsjuka. Med genetiska metoder kunde de följa hur sjukdomen spred sig i träden långt innan symptomen blev synliga på utsidan. De kunde konstatera att en klon som kom från ett friskt träd klarade sjukdomen bäst. 15 månader efter att trädet blivit infekterat hade sjukdomen bromsat så mycket att forskarna menade att trädet har en aktiv mekanism som motverkar sjukdomen. Forskarna vid Köpenhamns universitet menar att de resistenta askarna ger hopp om en framtid för asken i Europa även om majoriteten av dagens askar först kommer att dö.

Askskottsjukan är ett extremt exempel som gör det naturliga urvalet högst påtagligt. När en egenskap blir så avgörande för en arts överlevnad är det som att en våg sköljer över askarna och drar med sig majoriteten in i döden. Det kallas för ”selective sweep” och kommer att gå att avläsa i askarnas arvsmassa i framtiden. Fram till dess kan vi inte göra mycket annat än att se hur de flesta askar i vår närhet vissnar ner och dör, men några få blir kvar. De är askarna som är rotade i framtiden.