Dimbankar av nonsens

Jag ville skriva om världsproblem, men det är fullmåne, jag har influensa och dricker te med ingefära och honung. När man är sjuk är det inte så lätt att hålla reda på orsak och verkan. Som om det inte var nog finns det folk som hittar på en massa orsaker som inte finns. Likt en febrig dimma ligger det mellan oss och de mycket riktiga och konkreta problem som världen står inför. Det gör mig frustrerad.

Nyligen löpte ett norsk pressmeddelande amok bland världens medier. I Svenska dagbladet, Aftonbladet och över hela världen basunerade media ut att klimathotet var överdrivet. Orsaken var ett norskt forskningsprojekt som gav ut ett pressmeddelande i samband med att det avslutades, men resultaten har ännu inte publicerats i någon vetenskaplig tidskrift. Det betyder att forskningen inte är granskad av andra oberoende forskare inför, och har därför heller inte varit tillgänglig för forskare att granska efter publicering. Trots det kablades nyheten ut fortare än kvickt. Om man bara vill föra fram sin åsikt utan att vara intresserad av hur det verkligen ligger till så är det här bara ett av flera skamgrepp som står till buds.

När man vill för mycket, när man investerat mycket tid i att något ska vara på ett visst sätt, är det svårt att erkänna att man kan vara på fel spår. Jag vet att gravitationen från bassängen där jag badar* har större dragningskraft på min kropp än månen, ändå finns det dem som menar att månens faser är avgörande för vår hälsa. Jag har ingefära och honung i teet för att det smakar gott, men det finns de som tror att lösningar som är så utspädda att det bara blir vatten kvar påverkar vårt välbefinnande ännu mer. Det finns nerskrivna förklaringar till varför det skulle vara på det viset, men bara för att något finns på pränt så är det inte sant. Det står att teet ska vara rogivande, men bara att det står på förpackningen gör mig irriterad.

De värsta dimridåerna läggs ut när någon är så övertygad om att någonting som inte finns, finns. När kvantfysikens mikrovärld eller strängteorins hypoteser om vibrationer tas upp som argument för påhittade energier, då blir jag bra mycket mer irriterad än av rogivande teer. Världen är komplicerad och svår att förstå sig på som den är. Vi behöver inte fler dimbankar av nonsens mellan oss och de verkliga problemen.

Vi människor är missbrukare av orsak och verkan. Det var minus tjugo grader ute när jag insjuknade i influensa men det var inte kylan som gjorde mig sjuk. Kanske blev jag smittad av någon när jag åkte buss, kanske var det en kollega som gav mig viruset som lever rövare i min kropp. När det är kallt ute brukar vi tränga ihop oss inomhus. Själva ordet förkylning visar hur våra missriktade tolkningar av orsak och verkan till och med satt sig i språket.

Att jordens temperaturökning skulle bero på solaktivitet är en av de vanligaste invändningarna mot att den globala temperaturökningen orsakas av människans koldioxidutsläpp. Under första halvan av nittonhundratalet var det faktiskt en rätt rimlig förklaring, solaktiviteten och temperaturökningen gick hand i hand, men det visade sig vara en förhastad slutsats. Under senare delarna av nittonhundratalet har solaktiviteten minskat, samtidigt som den globala medeltemperaturen ökat – tillsammans med halten av koldioxid i atmosfären.

Mitt te är urdrucket. Det är nästan märkligt att det är samma slags grundläggande tänkande som behövs för att förstå orsaken bakom min triviala influensa som stora världsproblem likt den globala uppvärmningen. Jag tycker det är hoppfullt att så länge vi inte lägger ut dimridåer och börjar hitta på orsaker så finns det en möjlighet för oss att hitta lösningar – men då måste vi sluta jaga hjärnspöken i de mentala dimbankarna.

Krönikan är skriven för Fria Tidningen där den publicerats under "Synpunkten".

*) Uppdatering 2013-02-08