Årets nobelpris i medicin handlar om kunskap som gör det möjligt för människor att få barn från annat än äggceller. Om man verkligen funderar på vad det betyder är det lätt att få svindel – vi är inte längre av nödvändighet utelämnade till den biologiska utrustning som livet gett oss. Å andra sidan behöver vi fundera på om vi verkligen vill lösa problem med barnlöshet genom att klona människor? Det är frågor som vi måste ställa oss när biologins nya redskap finns på ett labb nära dig.

Det är revolutionerande att det går över huvud taget. För bara tjugo år sedan var det inte många biologer som trodde att det skulle gå att göra människobarn av andra celler än äggceller. Det ställer för många av biologins gamla sanningar på ända. En sådan gammal sanning säger att informationen bara kan gå åt ett håll, från dna till cellen, och inte tillbaka. Om det vore sant skulle det aldrig gå att omprogrammera hudceller till att fungera som äggceller, men det går. I själva verket är det något man kan få nobelpris för.

Många av de sjukdomar som har varit svåra att bota får nya möjligheter med den nya genetiken. Cancer? Det är ohämmade celltillväxt orsakad av att dna i cancercellerna används på ett nytt, annorlunda och oftast skadligt sätt. Idag ses det inte längre som omöjligt för forskarna att utveckla en metod för att återställa cellen till sitt normaltillstånd. Samtidigt ändras själva vokabulären som forskare använder för att förklara nya upptäckter. Vi behöver lära oss greppa ord som epigenetik för att kunna diskutera hur vi ska använda de nya redskapen. Kanske är det läge att skriva om skolböckernas kapitel om genetik?

Det här inlägget kommer att dyka upp på Nobel Prize Dialogues blogg.

En epigenetisk mekanism är när små rna blandar sig in i proteinfabriken (RNAi). Det finns en fin NOVA-film med Robert Krulwich som beskriver det fenomenet här.

Den nya genetiken vänder den gamla debatten om arv och miljö på ända. Podcasten Radiolab har nyligen gjort ett spännande program om det som du kan lyssna på här.